Varukorg



Eftersök med hund görs för att hitta skadat vilt för att snabbt avsluta djurets lidande på ett etiskt sätt. I Sverige finns det lag på att jägare ska undvika skadeskjutningar och lidande hos viltdjur vid jakt. Med hjälp av en eftersökshund går det att effektivt spåra och lokalisera skadat vilt.
Eftersök är processen för att snabbt och effektivt avsluta lidandet på vilt som har blivit skadat i samband med till exempel jakt eller i fordonskollision. En eftersöksjägare spårar, tillsammans med en tränad eftersökshund, vittring av d et skadade djuret. Hunden ställer eller fäller viltet så att jägaren kan få till ett skott som sätter stopp för djurets lidande. Eftersök är en viktig del av jaktetik och viltförvaltningen som säkerställer att jakt bedrivs hållbart och ansvarsfullt.
Det är jaktlagen 27-28 § (JL) och jaktförordningen 17 § (JF) som reglerar eftersök på vilt i Sverige.
När viltet tar sig in på annat jaktområde, ska jägaren se till att jakträttshavaren där eller markägaren snarast underrättas. Om jakträttshavaren eller markägaren endast kan nås med svårighet, får Polismyndigheten underrättas istället.
Undersökning av skottplatsen är det första steget i eftersök. Här analyserar jägaren systematiskt platsen där skottet avfyrades och det initiala träffområdet för att samla information om skottets effekt och djurets potentiella riktning efter träffen. Viktiga indikatorer att leta efter, och som kan ge ledtrådar om djurets skick och var det kan ha tagit vägen, är bland annat:
Eftersök ska alltid inledas om något av dessa återfinns på skottplatsen, då det indikerar att djuret har blivit träffat, men tagit sig därifrån. En snabb undersökning ökar förutsättningarna för att avsluta djurets lidande så snart som möjligt.
Uppgiften för en eftersökshund är att spåra upp det skadade viltet och ställa det så att jägaren kan få till ett skott som fäller djuret. Om det rör sig om skadat småvilt kan hunden ibland själv vara den som avslutar lidandet. En eftersökshund är en spårhund som är speciellt tränad för att följa doftspår på skadat vilt.
En särskilt tränad spårhund behöver finnas på plats vid skottplatsen två timmar efter påskjutning av jakt, björn, älg, hjort, rådjur, vildsvin och mufflonfår.
En apporterande eller markerande hund måste medfölja vid jakt på ringduva, gås eller and. Detta gäller också för all fågeljakt som inträffar mellan solnedgång och en timme före soluppgång.
Det finns ingen hundras som anses vara särskilt lämplig för all typ av eftersök med hund. Däremot går det att träna en eftersökshund att specialisera sig på en viss typ av vilt, såsom fågel, klövvilt eller småvilt. Här är några lämpliga hundraser för olika typer av eftersök.
Se när du får träna din jakthund.
Skadade djur kan ibland kan röra sig långa sträckor eller gömma sig i tät växtlighet. Avsluta därför inte söket för tidigt utan att noggrant följa alla spår, även de som initialt kan verka obetydliga. I vissa fall kan det vara nödvändigt att återvända till skottplatsen flera gånger för att samla ytterligare information eller vänta tills förhållandena förbättras, till exempel vid dåligt väder eller när spåren är svåra att följa.
Börja träna din hund redan som valp. Att jaga och göra eftersök med hund bygger givetvis på hundens förmåga att följa spår och förstå sin uppgift, men det bygger också på en djup relation mellan hund och jägare, baserad på förtroende och samarbete. Här är några grundläggande steg och tips för att effektivt träna din eftersökshund:
Kommandon som "sitt", "ligg", "stanna", och "kom" är avgörande för att kunna hantera hunden i fält. Börja därför med att träna grundläggande lydnad. Parallellt med det kan du börja med korta och enkla spår i en miljö med få distraktioner. Se till att använda en belöning som hunden är särskilt förtjust i, till exempel en leksak eller mat, för att motivera den att följa spåret.
Öka gradvis längden på spåren och introducera olika underlag och terrängtyper. Det är också viktigt att träna under olika väderförhållanden för att hunden ska bli anpassningsbar. När din hund har blivit säker på att följa människospår, kan du börja introducera den till viltspår. Detta kan innebära att använda blodspår eller delar av vilt för att lära hunden att identifiera och följa spår efter skadade djur.
Det kanske låter självklart, men det är viktigt att träna hunden i att söka upp skadat vilt, och inte friskt vilt.
Använd dig av simuleringar av verkliga jakt- och eftersökssituationer för att förbereda din hund på de utmaningar den kommer att möta. Detta kan inkludera att arbeta med skottljud, olika typer av vilt och komplexa spårsituationer. Eftersök kan vara långa och krävande, så se till att också träna hundens uthållighet och förmåga att bibehålla koncentration över tid.
Var tålmodig och konsekvent i din träning, och justera metoder efter hundens individuella behov och temperament. Använd alltid positiv förstärkning för att belöna önskat beteende. Detta uppmuntrar hunden att upprepa beteendet och bygger upp en positiv association med träningen.
Med rätt utrustning kan du effektivisera eftersök och säkerställa både din och hundens säkerhet under tiden.
Dessa hjälper jägaren att lokalisera djur i mörker eller täta miljöer. Värmekameror är särskilt användbara för att upptäcka djur genom att identifiera värmeutstrålning, medan rödpunktssikten underlättar precision vid avlivning i svagt ljus.
En handkikare är toppen att ha med sig för att spana efter djur på avstånd och bedöma situationen innan man närmar sig. Det är ett viktigt verktyg för att minska störningar i området och för att planera nästa steg i eftersöket.
En kraftfull pannlampa är viktig för eftersök under nattetid eller i dåliga ljusförhållanden. En lampa med justerbar ljusstyrka och som kan växla mellan olika ljuslägen, såsom rött ljus som är mindre störande för viltet, är att föredra.
För transport av större vilt från avlägsna platser tillbaka till fordon eller basläger, kan pulkor (i snöiga förhållanden) eller lastflak (för alla typer av terräng) vara mycket praktiska.